Punk är en subkultur. varken mer eller mindre. Det är en subkultur som innefattar klädstil, musik, sällningstaganden och mycket annat som subkulturer brukar innefatta.
Hmm... det råder tämligen delade meningar om det. Men en teori som är någolunda neutral skulle vara att den föddes paralellt i England och USA, framförallt NewYork, under 70-talet. Det var, framförallt, ungar som hade surnat på dåtidens överproducerade monumentalrock som ELO, Genesis, Emerson, Lake and Palmer. Man försökte istället spela själv, ofta slammrigt och spretigt. Det var i NewYork som benämningen "punk" för första gången användes för den här ganska heterogena grupperingen. Det var ett zine som handlade om musikscenen runt CBGBs(en berömd klubb i NY) som tog sig namnet "Punk". Och via bisarra vindlingar så kom sedan den här sortens ungdomar så småningom att kallas "punks". Det som gjorde att punken spreds och blev större, och även för första gången, kommersialiserades var att NewYorlDolls sista manager, Malcom McLaren, bestämde sig för att flytta hem till London. Där såg han att den här, än så länge odefinierade, ungdomsgruppen gick att utnyttja. Han drev vid den här tiden en BDSMbutik i London där några av dessa ungdomar hängde. Om det var ungdomarna eller McLaren som tog initiativet tvistas det om, och jag tror aldrig vi kommer få reda på sanningen. Men det var i den här vevan som London SS och Sex Pistols bildades. Sex Pistols blev som alla vet ett kommersiellt unikum där McLaren utnyttjade bandets möjligheter till max. Men sex Pistols lyckades också med att fastslå benämningen "punk" och att sprida den längre än NY och England.
Efter Sex Pistols har punken utvecklats och invecklats i en oändlighet. Den blir också under korta och intensiva men återkommande perioder stenhårt utnyttjad av kommersiella krafter.
En punkare är någon som är en del av subkulturen "Punk"
Därför att punken till sin natur är anti-kommersiell. Efter Sex Pistols, och även under deras storhetstid för den delen, surnade de flesta på att så många band som började med och hyllade småskaligheten så fort de fick chansen hoppade till stora bolag och började med samma dravel som de band man vänt sig mot. Andra band blev så totalt blåsta av skivbolag, managers och arrangörer att de aldrig mer ville höra talas om punken. Men det här ledde till att, när punkens kommersiella möjligheter uttömts, så började man i ännu högre grad att organisera sig efter principen Gör Det Själv, DIY(Do It Yourself på engelska). Det blev mer eller mindre en nödvänlighet för att man skulle kunna fortsätta med sin musik, sina tidningar och så vidare på det sätt som man ville.
Idag är således anti-kommersialismen det enda sättet vi har att se till att vår subkultur får överleva. Varje gång ett punkband signar med ett stort bolag bara för att tjäna stålar eller någon tar ut mer stålar än det behövs, för skivior, tygmärken eller vad som helst, bara för att man kan så slår man direkt mot punken som fenomen. Man tar även ett steg bort från punken som sådan.
Jupps. Fast det har mycket att göra med hur ett band agerar innan de "slår igenom". Ett band som propagerar benhårt för DIY innan sitt genombrott och efter det skriver på för till exempel EMI är, och bör vara, värre ansatta än andra band. Det handlar helt enkelt om att stå för sina ideal.
<sarkasm>För att det är fult och vi tycker om att folk ser ner på oss. </sarkasm>
För att vi vill! Varför ser du ut som du gör?
Om du inte svarar samma sak bör du kanske tänka över ett och annat...
Se fråga tre...
Är inte ett band en del av subkulturen är de heller inte punk...
Nej, men väldigt många är det. Punken har inte en politisk åsikt eller ett färdigt åsiktspaket. Däremot så är oerhört många punkare politiskt aktiva. Punken är dessutom i sig politisk som en direkt följd och konsekvens av sin anti-kommersiella natur.
Till att börja med att försöka slå hål på myten att det finns speciella "skosnöreskoder". Det är visserligen så att vita skosnören tenderas att bäras av nassar, men det är såpass osäkert att man inte bör döma någon efter skosnörena. Att vita skosnören har en koppling till nassar är dessutom bara ett fenomen i england och sverige. I exempelvis tyskland skulle en nasse knappt vilja bli sedd med vita skosnören.
Bakgrunden till att olika färger har haft olika betydelser kommer från fotbollskulturen i england. Under det sena 70-talet började många skins och punks ha sitt favoritlags färger på skosnörena. Som exempel bar ofta Coventrysupportrar blå snören och Watford gula. En gissning är att de olika poitiska kopplingarna som senare dök upp hade att göra med att vissa klackar också drog till sig folk med gemensamma politiska uppfattningar. Skosnöresfetishismen kulminerade i skinskallekulturen under mitten av 80-talet, men har sedan dess nästan helt försvunnit. De enda resterna vi ser idag är just de vita snörena.